- S a b i n a -

Igår blev det inte en heldag i sängen fast jag skrev att det skulle bli det. Jag åkte ner på stan och träffade Åsa vid 7 tiden och åt kinabuffé. Riktigt gott var det, och för en gångs skull åt jag inte så mycket att jag mådde helt illa efteråt. Jag mådde faktiskt bra när jag var på väg hem vilket inte händer ofta när jag varit där och ätit. Självklart var det riktigt trevligt sällskap också, jag tycker om att prata med Åsa :).. 

Imorn ska jag posta ett paket på posten. Det är mina converseskor som jag köpte för 2 år sedan och har använt ca 3 gånger som nu skall säljas. Äntligen! La upp dem på tradera och fick bud på 160:- vilket känns rätt bra, de tar ju ändå bara upp en massa plats och jag vet att jag inte kommer använda dem igen så det var ett bra pris tycker jag. Frida skall ta mig till posten, har ingen koll på vart man postar paket nuförtiden så det ska hon visa mig :) .. Sedan är det lunch på stan som gäller för vår del, mysigt.

Nej nu ska jag sussa så jag orkar gå upp imorgon. Godnatt

Jag har fått en lönespcifikation från en butik där det står att jag har jobbat hos dem i februari vilket jag inte alls har gjort?

För ett tag sen ringde min kompis och berättade att det var kris på hennes jobb (det är därifrån jag nu fått denna lönespec), hon var nämligen själv i butiken med massa praoelever. De hade försökt få tag på extra personal men ingen kunde tydligen jobba den dagen så i panik frågade hon mig om jag kunde komma in och jobba i några timmar eftersom jag själv jobbar i butik och vet hur det funkar. Det gjorde jag självklart och det har jag också fått betalt för? Så vad är detta?

Nu har jag lite beslutsångest. Ska jag vara busig och ta emot pengarna och låtsas som ingenting eller ska jag vara duktig och höra av mig och säga att det blivit något fel? Det är ju alltid bra att vara ärlig och tänk om det är någon annan som skulle fått de här pengarna.

Detta är väldig konstigt skrivet men hoppas ni förstår vad jag menar. Hur skulle du göra?

Idag kom det en kund som ställde sig i kassan och skulle betala med bankkort. Hon börjar med att säga att hon inte hade med sig någon legitimation men att det gick bra för henne att betala på apoteket trots detta och att det borde gå bra hos oss också. Av säkerhetsskäl så får inte vi göra så eftersom personen i fråga inte kan bevisa att det är dens kort. Mitt svar blir självklart då att det tyvärr inte går bra att hon gör så, då säger hon till en kollega till mig att det borde väl gå bra. Min kollega säger att hon känner igen kvinnan och säger att det går bra att hon handlar utan legitimationen den här gången.

Då får jag genast en kommentar om att det är ju tur att personalen känner igen henne, sedan sträcker hon sig med huvudet mot den andra kassan och frågar min kollega om hon kan använda en 50 kronorsrabatt check nu när hon handlar. Hon frågar inte mig som står precis framför henne. Då svarar jag att hon får det eftersom hon har med sig sitt lindexkort.

Efter detta frågar hon efter en kjol som hon sett vår folder som vi skickat ut, självklart frågar hon inte mig om detta. Nej frågan gick än en gång till min kollega som tyvärr inte visste vilken hon menade. Då visar jag kunden glatt kjolen som hon undrar över. När kunden sedan handlar och ska gå därifrån säger hon högt när det är kö i kassan "Ja, det är ju inte lätt för dem som är nya".. Vad ville hon med det? Jag gjorde inget fel när jag sa att hon inte kunde betala utan sin legitimation, men enligt henne så gjorde jag tydligen det. Även om min egna mamma skulle komma in och handla så ska jag be om hennes legitimation. Det komiska med detta är att den här kunden har handlat av mig flera gånger och senast var det igår, så man tycker ju att hon borde känna igen en.

Jag hatar när folk ska behandla en som om man inte vet någonting. När hon sa den där kommentaren hade jag en sådan lust att bara skrika ut NEJ JAG ÄR INTE NY! Men det kunde jag såklart inte, det var bara att stå där, le och låtsas som ingenting.

Vad är det som gör att en förälder väljer att inte ha någon som helst koll på sitt egna barn? De låter deras barn bete sig precis som de vill och när de vill. Om de nu skulle bete sig fel på något sätt så är föräldern helt upptagen i sitt egna och har varken tid eller ork att bry sig om att berätta att det var fel att göra så som de precis gjorde. De här barnen har ju ingen chans att lära sig om vad som är rätt och fel, för när till och med en utomstående försöker berätta för dem så vägrar föräldrarna även då att lyssna. 

Det var en mamma som tappade bort sitt barn idag i butiken brevid, mamman skrek helt hysteriskt efter barnets namn så det var inte svårt att förstå vad som precis hade hänt. Mamman och den ena dottern ställde sig utanför butiken och mamman började genast skälla ut dottern. Jag kunde tyvärr inte ha sympati för denna mamma. Jag är ledsen men jag kunde verkligen inte det. Inte för att jag är en känslokall person som inte kan förstå att en mamma blir helt förstörd när hennes barn försvunnit. Nej, utan det är för att vi som jobbar i butik dagligen får se när deras barn springer runt själva, har ner saker, skriker  och beter sig helt enkelt precis som de vill. Föräldrarna har ingen aning om var ungarna är eller vad de gör. När detta hände ikväll tänkte jag för en sekund "skönt nu kanske hon lär sig att ha koll på sitt barn nästa gång de går och handlar" ..

En tjej som jobbar på Lindex inne i stan berättade att hon en gång fick kasta sig efter en 1 - 2 åring som höll på att ramla ner för rulltrappan. Vart var föräldern? Och när tjejen går fram och berättar det för föräldern så lyssnar hon knappt, hon är helt enkelt inte intresserad. Den här tjejen hjälpte detta barn från ramla ner från en rulltrappa och föräldern kan inte ens få ur sig ett  litet tack.

Något som jag inte förstår är de människor som gång på gång ska älta att deras vän är världens bästaste bäste vän. Visst det är klart att man ska vara glad över att man har en bra vän osv men vem är det de försöker övertyga egentligen? Det blir lite för mycket när de ska skriva överallt och hela tiden om deras underbara vänskap. Detta var ett mycket onödigt inlägg...

Nu har jag suttit vid datorn alldeles för länge. Är riktigt trött så ska nog gå och lägga mig!

Inte världens snyggaste bild men det är den enda jag hittade där så många som möjligt var med :P..

Den här dagen har varit riktigt skön. Det började med att jag kunde sova ut hur länge jag ville utan att jag hade någon tid att passa. Var ett tag sen jag hade det så. Efter detta åt jag lite frukost, klädde på mig mjukiskläder och begav mig ut på promenad med Magnus. Det var jätte fint väder, strålande sol! Man skulle inte kunna tro att det varit snöoväder för bara någon dag sen. Vi var iallafall ute och gick i 3 timmar, vilket resulterade med att båda deckade i sängen när vi kom hem. Så nu sitter jag här i sängen helt nyvaken och mår illa. Konstigt nog har jag ändå känslan av att jag skulle kunna äta något, skumt det där. Kanske blir något mer inlägg ikväll, får se.